samanthahadley

Alrighty then, som flickan sa...

Gårdagen var febrig.
Dagen var inte mycket bättre den. Mitt fysiska välmående hade förbättrats när jag vaknade imorse, men efter en liten tripp till Chalk Farm för att ta ut pengar och sedan gå på Stables Market för att köpa fina kuddfodral så hamnade mitt humör ungefär där gårdagens välmående låg.

Det vill säga, på botten.
Of the deepest fucking ocean!

Hade £20 kvar i mitt söta lilla gula kuvert från Forex som jag hade sparat så snällt och duktigt för att jag ska skicka hem lite grejer för att inte behöva betala ca.200 kr extra/kg när jag beger mig av hemåt igen (om sisådär fyra dagar!).
Jag tänkte att eftersom att jag har pengar på mitt konto så tar jag ut lite och låter tjugopundarn' vara kvar i kuvertet.
Så jag gav mig av...

Friskt humör!

Jag gick...
Jag kom fram till bankomaten och kom på något som man i Amerikat skulle kalla för "crucial":
Jag kom inte ihåg kodfan!!!

Jag fick mitt nya Visa-kort dagen innan jag åkte eller något sådant och jag har inte använt det under hela tiden vi har varit här, så en sprojlans ny kod var inget jag hade lagt på minnet innan jag åkte.
Jahopp!
Då var det bara till att traska hem igen och hämta den där jädra sedeln jag hade hemma i sovrummet, så får jag väl försöka få tag på hon, kvinnan som gett mig liv (o thank you, great woman!) och kolla om inte hon kan slaska fram min kod lite snyggt.
Koden fanns inte att hitta hemma på Furugatan =/
Inte heller fanns min sista mother-sucking tjugopundare som jag lämnat hemma i lägenheten heller.

Vafalls :O

Den var spårlöst gooooone!
Jag fick hjälp av Görel att vända upp och ned på hela rummet (Adam hjälpte till med ett vaksamt öga... säger vi, så blir han inte så sur för att jag inte nämner honom). Men ack, ingen peng någonstans. Inget gult kuvert låg och flinade åt mig under sängen.
Så... Jag hade ingen kod till mitt Visa-kort och min absolut sista sedel var borta.
Dagen var kort och gott en usel översättning av ett annat språk!
(Mitt nya uttryck som ska slitas ut tills alla är redo att döda mig)

Men... my pretties!
Eftersom att jag bara stinker av total awesomeness och är så rakarns' bra på att komma ihåg och lagra siffror i mitt söta lilla chokladhuvud så satt jag här på sängen - som jag gör nu - och fingrade på min mobil när jag fick en uppenbarelse.
Koden kom till mig som Gabriel (allegedly) kom till Maria.
Hihihi, moahaha.
Schwiing (har ni inte sett Wayne's World än? SE DEN!)

I'm telling you!

AWESOME!!!
Right here (fingret pekar på mig).

Imorgon ska jag alltså...
Gå till marknaden och inhandla pretty much det sista innan packning och hemfärd. Ska försöka hitta en t-shirt som jag inte köpte på marknaden vid Liverpool St. Tror jag har nämnt den =/
Orientaliska kuddfodral står annars på listan.
Och ett par fina byxor som jag såg en kille ha på sig för någon vecka sedan, och som han tydligen hade köpt på Camden Market.

På tal om fina byxor...
Jag var på Primark i tisdags. Med mig hem fick jag något som ingen någonsin kommer kunna gissa vad det är. Jag kommer bli slagen av mina vänner, eller höjd till skyarna. Okej, kanske inte så högt upp, men antingen kommer ni att kolla på mig och undra vart tusan Samantha tog vägen eller så kommer ni... jag vet faktiskt inte.

Kommer kanske upp en bild imorgon =)
Det är sådant här som kallas för en cliff-hanger, gott folk.
Haha, isn't it fun!?
Jag kan säga så här mycket... Om jag inte hade ett par i framtiden oanvända byxor innan så har jag nog det nu i alla fall.