Vuxenstegen (kortfattat), så luras vi barn
Har tänkt lite sedan förra inlägget (lite, inte miiicke, liite).
På det där med att var kool.
Jag är fan kool.
För kool. Jag är så kool att jag måste stava med k.
Så kool att det nästan blir för mycket.
Det är nästan elakt.
Sorry, gott folk.
Jag ska bättra mig!
Hihi stod och skalade en klementin till min fruktsallad när det plötsligt slog mig.
Jag har inte skalat en klementin, apelsin, mandarin, sedan jag var typ femton år :O
Sedan började jag gymnasiet och träffade Elin :D
Haha, nej men allvarligt. Jag törs lova att det är så länge sedan. Jag gillar inte att skala dem, det tar tid + att man får det under naglarna. Och sedan är det allt det här vita som man måste ta bort.
För joo, det måste man ta bort. Det är äckligt, o hör sen!
Den här utvecklingen till vuxen är inte så kul som jag trodde att den skulle vara. Jag tänkte aldrig på hur mycket jobb det skulle medföra.
Men allting tas ju i steg. Det börjar lugnt så man inte ska märka ngt...
1.Torka sig själv (wohoo, jag kan själv)
2.Borsta tänderna själv (man kan fuska då, awesome)
3.Vara hemma själv (behöver jag ens kommentera varför det är bra)
4.Laga mat själv (jag börjar bli vuxen, nananana n ana)
5.Tvätta själv (vänta lite nu...)
6.Skala citrusfrukter själv (hey! vad hände?)
Sedan märker man hur allt annat inte är så kul det heller.
Förutom kanske torka sig själv-biten. Det beror ju på hur man väljer att definiera kul ioförsig... För kul vet jag inte om det är, men det är nog roligare att torka sin egen än någon annans :)
Och vara hemma själv-biten... såklart!
(Fast... det kan bli lite ensamt ibland det med. Har blivit så himla social på äldre dar... jue)
;)
Ps. Idag är det 79 år sedan Sir Arthur Conan Doyle dog (för er som inte vet vem det är säger jag... Sherlock Holmes!) Ds.